Jag läste häromdagen ett
blogginlägg av Sara Viforr med bloggen Passout som handlade om hur trött hon är
på att okända människor ute på gatan anser sig ha rätt att kommentera t.ex. hur
man skall träna/ uppfostra sin hund. Hon ger följande exempel på vad folk kan
säga: ”Du måste leka med din valp. I allt! Lek, lek, lek.””Du måste visa
vem som bestämmer, med min förra hund fick jag spöa på och efter det, ja då
visste hon vem som bestämde!””Viktigt med hundmöten, såhär gör du för bästa
resultat….””Bits valpen? Tryck ihop munnen på den! De måste lära sig vettu!
Sara fortsätter så här: ”Där
står jag som ett fån, skulle bara gå förbi dessa människor med hundarna. Vilka
är ni ens? Har jag bett om råd? Känner jag dig?
Tyvärr stöter man på dessa människor även på
sociala medier, inte bara på gatan… Kanske uttrycker de sig ännu mer oförskämt
när de sitter skyddade bakom sin dataskärm… Det är så tråkigt att man skall
behöva dra sig för att publicera något, be om råd, diskutera något eller
liknande i ett forum på Facebook eftersom man inte orkar med dessa
ifrågasättare som dyker upp då och då. Som mitt i en tråd börjar ifrågasätta
och diskutera ett helt annat ämne än det tråden faktiskt handlar om… Personer
som verkar ifrågasätta och bråka och vara oförskämda bara för bråkandets skull.
Har de verkligen inget bättre för sig? undrar jag då. Jag tycker nästan lite
synd om dem. Jag har flera gånger läst att folk tycker att ”draghundsfolk” är
så trevliga, hjälpsamma och inbjudande men jag har mött denna typ av ifrågasättare
även bland dessa…
Jag skrev nyss i ett forum på FB och frågade
om någon känner till en bra våtdräkt för hundar. Nanook har ju diskbråck och
det som fungerat bäst för honom är simning. Nu under sommaren simmar vi och
vattentraskar ute så slipper vi den kostnaden åtminstone under sommarperioden. Det
hade därför varit bra om man med en våtdräkt hade kunnat förlänga simsäsongen
något. Jag fick flera vettiga svar. Men så kommer just en sådan där
ifrågasättare in i tråden och ställer sig undrande till varför jag har kvar
hunden. ”Hunden har ont och du håller honom vid liv för att du tycker om honom.
Jag skulle överväga avlivning”. Ursäkta!?? Inte någonstans i mitt inlägg hade
jag nämnt att Nanook har ont. Det har han inte. Så vad grundar denna människa
sitt påstående att hunden har ont på? Att han har diskbråck behöver inte per
definition betyda att han går runt och har ont.
Jag förklarar för personen hur det ligger
till, att jag inte skrivit något om smärta och hunden har inte ont. Jag märker
om han har ont, han går också regelbundet till en sjukgymnast som skulle märka
om han verkade ha ont. Ja, han medicinerar och ja, han får laserbehandling,
just nu ca 1 gång/ mån. då det räcker. Och ja, jag masserar honom hemma
varannan till var tredje dag. Nej, han kan inte gå timmar i sträck eller springa
längre. Men han är pigg och glad. Så länge det är så, ingen avlivning aktuell!
Det visade sig att den här människan som
kommenterade tydligen anser att man inte skall ge hundar livslång medicinering,
jag antar att han då tycker att man skall avliva hunden om den behöver medicin.
Han har inte besvarat denna fråga. Den här människan anklagar mig för att plåga
min hund, ja det är det han gör! Utan att ha träffat min hund så han kan ha en
uppfattning om hur han mår… och utan att ens veta vem jag är.
Jag har inga problem med att ge min hund
medicin, livet ut om det behövs, OM han mår bra av den! Jag har inte skrivit om
detta i bloggen (kommer skriva mer om det i ett separat inlägg där jag skriver
mer om hur Nanook mått under det sista året då jag inte uppdaterat bloggen) men
han fick i maj en medicin, Gabapentin. Den är egentlige för epilepsi men skall
verka smärtlindrande för neurologiska besvär. Nanook blev SÅ dålig av denna!
Han fick nästan varenda biverkning som nämndes i FAS. Jag tänkte att nu är det
nog slut, han var så ledsen, deppig och håglös och så extremt trött. När jag
läste om biverkningarna som stämde in på pricken med hans besvär så tog jag
bort medicinen och då var det som att få honom tillbaka igen. Var hos hans
extremt kunniga ortoped några veckor senare som skrev ut annan medicin till
honom att prova (Tradolan) och med den mår han toppen! Inga biverkningar alls.
Så varför skulle jag då inte ge honom den?
Men tyvärr är väl inte alla beredda att lägga
tid och pengar på att få en hund att må bra utan avlivar hellre då? Jag kan se
etiska problem åt båda håll. Vissa låter säkert hunden leva för länge, den
lider, medan andra kanske avlivar för lättvindigt? I perioder har jag varit på
rehab en gång i veckan och ja, det tar ju lite tid och det kostar helt klart en
massa pengar. Jag masserar honom hemma varannan till var tredje dag och ja, det
tar också tid men det är också en väldigt trevlig stund som han uppskattar och
som stärker banden mellan oss. Och ja, jag gör övningar med honom varje dag för
att öva upp hans styrka i bakpartiet och det skulle man ju också kunna se som
något jobbigt som tar tid om man vill det… Men om man inte är beredd på att
lägga tid och pengar på sin hund så skall man kanske inte ha hund?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar