Lite om min första hund och min första polaris, Baffin
Baffin var en otroligt vänlig hund! Han var som en stor
clown, han gick leende genom livet och det verkade som om ingenting bekymrade
honom. Han var alltid glad och redo för nya äventyr, följde glatt med på allt
som erbjöds. Han var en framåt, säker och tuff hund.
Det är precis så här som jag minns vår Baffin! |
Han struntade ofta i tillsägelser, han bara skrattade och
tog det med en klackspark och han skulle ofta ha sista ordet :-) Det spelade honom ingen roll om man blev arg på
honom.
Han älskade att bada! Han sprang över stock och sten på väg ner till sjön och vi kunde knappt hålla honom! Han var totalt orädd för vatten och hoppade i fyrfota från berget, såg ut som en liten groda och försvann nästan under vattenytan. När man ville att han skulle hålla sig på land en stund så gnällde han som en tok för att han ville i vattnet igen. Han var överhuvudtaget en ljudlig hund, han gnällde och tjöt väldigt mycket och mycket tror jag det berodde på hans höga energinivå; tyvärr fick han inte riktigt utlopp för sin energi. Han var också min första hund och jag hade ingen kunskap om hundar. Jag kan inte så mycket i dag heller men bra mycket mer än då. Han var en smart hund och om man inte roade honom så hittade han på sätt att roa sig själv, sådant som vi inte alltid tyckte var speciellt kul… Jag minns att han tuggade sönder blinkersspakarna i bilen! Han tyckte inte som vi att han skulle hålla sig i baksätet om han blev lämnad och det galler vi köpte för att hålla honom från framsätet rev han bara ner. Jag tyckte då att han var svår att träna men jag ser i dag att lek antagligen hade passat bättre som belöningsform än godis och hade jag bara kunnat motivera honom och hittat en belöning som han uppskattade så hade han kunnat lära sig mycket!
Han älskade att bada! Han sprang över stock och sten på väg ner till sjön och vi kunde knappt hålla honom! Han var totalt orädd för vatten och hoppade i fyrfota från berget, såg ut som en liten groda och försvann nästan under vattenytan. När man ville att han skulle hålla sig på land en stund så gnällde han som en tok för att han ville i vattnet igen. Han var överhuvudtaget en ljudlig hund, han gnällde och tjöt väldigt mycket och mycket tror jag det berodde på hans höga energinivå; tyvärr fick han inte riktigt utlopp för sin energi. Han var också min första hund och jag hade ingen kunskap om hundar. Jag kan inte så mycket i dag heller men bra mycket mer än då. Han var en smart hund och om man inte roade honom så hittade han på sätt att roa sig själv, sådant som vi inte alltid tyckte var speciellt kul… Jag minns att han tuggade sönder blinkersspakarna i bilen! Han tyckte inte som vi att han skulle hålla sig i baksätet om han blev lämnad och det galler vi köpte för att hålla honom från framsätet rev han bara ner. Jag tyckte då att han var svår att träna men jag ser i dag att lek antagligen hade passat bättre som belöningsform än godis och hade jag bara kunnat motivera honom och hittat en belöning som han uppskattade så hade han kunnat lära sig mycket!
Han låg ofta under skrivbordet när jag satt och pluggade men
hans favoritplats var nog en fåtölj som vi köpte när han var ett par år. Den
blev hans fåtölj och den passade honom perfekt storleksmässigt. Han låg med
kroppen i fåtöljen och huvudet på fotpallen! När han låg på golvet så låg han
ofta med en tass över den andra, en sådan där egenhet som man kommer ihåg.
Tyvärr fick vi bara ha honom hos oss i knappt sex år innan
han gick bort i tumörer i buken. Det gick väldigt fort och blev riktigt
chockartat. Vi saknar honom fortfarande och önskar att vi hade fått mer tid
tillsammans med denna härliga hund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar