Prova-på-nosework; återvände idag till brukshundklubben efter många år

Jag har inte satt min fot på Brukshundklubben efter att jag gick unghundskurs där med min första malamute Baffin och blev lite bränd (mer om  varför nedan) men idag återvände jag till Kungälvs brukshundklubb. Det som lockade dit mig var ett prova-på-tillfälle om nosework. Jag har velat gå en hel kurs i nosework med Nanook - jag har ju gått viltspår med honom då och då vilket han verkligen älskar men hon som lägger spår för mig har ju sällan längre tid - men jag har just nu inte råd med en hel kurs, de är ju rät så dyra. Detta var två timmar och kostade endast 100 kr och för att se om nosework överhuvudtaget är något för oss så var det mycket rimligt enligt mig. 

Det var två trevliga timmar, ena instruktören visade sig vara grannens dotter, När jag gick på kurs för ganska många år sedan på Kungälvs brukshundklubb trodde jag på allt vad instruktörerna sade, vilket jag ångrar idag. Jag önskar att jag hade varit mer kritisk då men det är allt annat än lätt som förstagångshundägare att veta vad man kan lita på och inte, alla säger olika saker och man vet inte vem man borde lyssna på men Brukshundklubben tycker man  ju borde veta hur man skall göra... Det jag fick lära mig då var tyvärr att sätta kedjestryp på en halvårsgammal malamute som drog som en tok i kopplet och rycka och slita i honom och när han var överaktiv lägga ner honom på sidan och hålla fast honom... Idag hade jag antagligen krävt att de visat mig ett positivt sätt att jobba och om de inte hade kunnat det begärt att få mina pengar för kursen tillbaka för att kunna söka mig någon annanstans. Men då var det inte så, jag saknade kunskapen och den lilla kunskap jag har idag har jag fått av att läsa böcker av respekterade hundinstruktörer/ hundpsykologer/ problemhundsutredare/ etologer och även vetenskapliga artiklar om hund.

Hursomhelst fick jag en positiv upplevelse idag så saker och ting kan ha förändrats. Idag fick vi testa på nosework men så klart hann vi inte så långt på bara två timmar vilket inte heller var syftet. För de hundar som ej lärt in doften eukalyptus som är den första doft man lär hunden leta efter, så fick de leta efter föremål eller godis (i vårt fall faller valet lätt på godis) och vi fick testa på att låta hunden söka både inne och ute. Det som var bra var att en hund i taget fick arbeta och vi andra tittade på och på så sätt fick man se andra hundar än ens egen arbeta och höra kommentarerna från instruktören. Nanook kan egentligen redan leta efter godis, han är van att jag sätter honom och gömmer godis ej synligt för honom i lägenheten men idag hade han inte så hög motivation att arbeta, han tröttnade ganska fort vilket jag misstänker berodde på värmen, att han var varm och trött. Det verkar åtminstone kul med nosework så nu får vi se om vi har råd att gå en hel kurs så småningom...

Den ena kursledaren/ instruktören berättade att hon och hennes Cocker spaniel arbetar med att söka efter vägglöss. Det är fantastiskt hur mycket hundarna kan gör med nosen och att de kan känna skillnad på döda och levande löss så de bara markerar de levande. Och att få arbeta med sin hund och kunna försörja sig på det är ju drömmen!

Solen gjorde att Nanooks vänstra öga ser mycket mindre ut än det högra. Det lustiga är att han har ett öga somär mindre än det andra men det är tvärtom, höger öga är mindre!

Vi fick en underbar eftermiddag igår! Så där strålande som bara en sensommarkväll kan vara! Nanook fick simträna innan vi åkte hem, jag badade inte men tror nog jag skall göra honom sällskap i vattnet idag :-)

Återbesök hos ortopeden

Nu var det återigen länge, längesedan jag skrev! Jag har börjat jobba igen efter semestern och då blir det inte mycket varken tid eller ork över för att uppdatera här. Utöver att jobba blir det till att ta hand om Nanook och träna, sedan är liksom tiden slut.

Hursomhelst kan jag uppdatera er med det senaste angående Nanooks diskbråck: vi var på återbesök hos ortopeden förra måndagen och glädjande nog tyckte han, precis som jag och Nanooks sjukgymnast, att han är bättre i ryggen! Vilken lättnad! Jag skall erkänna att jag var rätt nervös när han skulle klämma honom på ryggen, fast att jag ju märkt själv att han är mycket bättre, Ortopeden Gustav sade att han är mindre öm i ryggen och att vi skall fortsätta med samma dos Kortison ett år framåt om inget förändras, den dosen är tydligen okej att ligga på långsiktigt och han har ju inga stora biverkningar av det mer än att han är lite mer törstig än vanligt. I övrigt är det bara att forstätta som nu och försöka hålla honom så välmusklad som möjligt i bakkroppen och gå på laserbehandling då och då. Det har vi glesat ut på nu, verkar som att det räcker med en gång var tredje vecka till en gång per månad. Vill inte sluta med det helt, dessutom tycker Nanook att det är så skönt! :-) Han vrålar av lycka när han får syn på sjukgymnasten Josefine! :-) 

Gustav sade som sagt att Nanook är mindre öm i ryggen men jag märkte stor skillnad. Förut behövde man inte trycka mycket över ryggen innan han föll ihop helt och bara satta sig ner för att han inte orkade hålla upp bakkroppen och för att det gjorde ont. Nu neg han bara lite med bakbenen när Gustav tryckte över ryggen, det var stor skillnad. Jag berättade att jag ibland tycker mig uppleva att Nanook går lite "orent", det är svårt att förklara hur men jag ser att något är fel, han går inte perfekt. MEN han knatar på med svansen upp och jag märker inte att han går med korta steg eller så, vet inte hur jag skall förklara det annat än att han går orent med höger bak men när jag frågade ortopeden om jag skulle bry mig om det så länge han går på med entusiasm och svansen upp sade han nej, det är antagligen bara en liten rörelsestörning för han kunde inte se något när han gick i korridoren där fram och tillbaka. Är det inte typiskt att de aldrig visar något när man vill att de skall visa hur det ser ut?

Så skönt att inte behöva operera honom i alla fall! Han är ju ingen unghund längre heller, den 5 september fyller min pojk nio år (tiden går alldeles för fort!) och jag är orolig för att söva honom även om ortopeden inte tyckte att det skulle vara någon fara då de ofta söver ännu äldre hundar. Det är ju dock en stor operation också med en jobbig period (rehab) efteråt efter vad jag har förstått. Nu får vi bara hoppas att han håller sig så här bra på Kortisonet så han inte blir sämre igen.

Nanooks ena syster dog plötsligt alldeles nyss. Hennes matte hade lämnat in henne hos veterinären på morgonen för en enklare operation (vet inte vad det gällde), fem timmar senare ringde de och sade att hon fått hjärtstillestånd och att de inte hade kunnat väcka henne! Vilken fruktansvärd chock! Kan inte föreställa mig hur jag skulle ta ett sådant samtal! Stackars matte är helt förkrossad, väldigt förståeligt! Jag undrar vad som hände med henne egentligen, hur det kunde bli så. Det gick inte många dagar förrän matten skrev att hon inte klarar sig utan hund och att de nu letar efter an malamutevalp och nyss skulle de titta på valp i Norge. Jag förstår henne, det är väldigt svårt att vara utan hund när man väl haft en!

Värmen har återvänt lite lagom nu när man började jobba igen så jag passar på att få till ytterligare några dopp på kvällarna innan det blir för kallt... Förra sommaren hade vi det jättekallt men augusti och september var väldigt fina och jag badade sista gången för året den 27 september! Så sent har jag aldrig badat innan och jag är inte speciellt frusen av mig... Så blir det nog inte i år men några dagar till är det i alla fall okej att bada. 

Lite saltvatten för omväxlings skull

Häromdagen åkte jag med Nanook till havet. Omväxling förnöjer; jösses vad skönt det var att ta sig ett salt dopp! 

Jag älskar verkligen att bada i saltvatten. Under min uppväxt var jag väldigt mycket ute på havet då mina föräldrar hade båt och min pappa älskade fiske- och båtlivet, det blev mest bad i havet. Nuförtiden är det tvärtom, jag badar nästan uteslutande i sjöar eftersom min sambo inte alls gillar havet och även för att det är närmast för oss att åka till en sjö, även om det inte skiljer så vansinnigt mycket. Jag har också hört förut att hundar och speciellt polarhundar inte bör bada i havet då det förstör deras päls men sedan har jag hört om flera som låter sina hundar bada och eftersom det inte är ofta så spelar det nog ingen roll. 

Hursomhelst tog jag mig till havet häromdagen, till en plats där jag inte varit på många år. När jag var barn så red jag på en ridskola inte så jättelångt från denna plats och på somrarna var jag på ridläger och då åkte vi varje dag och badade om vädret var okej. Då åkte vi ofta till denna plats kallad Lökeberg. Jag hade glömt hur fint det var där och hade för mig att det var längre att köra men det var bara 1,5 mil så nu blir det allt en tripp dit lite oftare! 

Jag och Nanook var helt ensamma på stranden! Härligt! Det finns en privat strand för de som bor i området där det är hundförbud men lite bortanför den är det naturstrand och tillåtet för hundar. 

Vi tog ett dopp i det vågiga, salta blå och sedan njöt vi av en fantastisk solnedgång! Solnedgångar vid havet är som godis för ögonen!