onsdag 29 juni 2016

Underbar dag i Svartedalen

Idag har jag och Nanook spenderat det mesta av dagen i det fina naturreservatet Svartedalen. Skogen där känns som en trollskog och det är rätt så avlägset så man känner sig lite som om man är i vildmarken. Det finns en stuga som kallas Bottenstugan där många vandrare pausar och därifrån går det flera uppmärkta leder så en av de gick vi. Vi har inte så fint sommarväder här nu men när man vandrar är det ju bara bra om det inte är för varmt. Inget regn idag så det var perfekt promenadväder, lite blåsigt bara men även lite soligt från och till. Nanook är så pigg nu så den här bloggen börjar likna vad tanken med den var från början; att skriva lite om olika platser där vi promenerar och lägga upp bilder från våra små vardagliga äventyr... :-)
Vi strosade i lugn takt, hade både fika och middag som jag fixade med trangiaköket med oss. Nanook åt sin frukost ute (födosök - en sådan himla bra och enkel aktivering, det tar 30 sekunder för mig att slänga ut maten men en kvart cirka för honom att leta upp allt) och jag hittade även en massa blåbär igen! Det kommer bli extremt mycket blåbär i år också! Jag plockade en stund men hade kunnat hålla på hela kvällen! När man hittar blåbär så blir man som Alfons Åberg: Nä, nu måste jag sluta och åka hem. Åh nej men titta vilka fina, jag skall bara ta dem också... och de där... och de där...! :-)



Här ligger han skönt i den mjuka mossan!


    

fredag 24 juni 2016

Världens bästa lilla sjö!

Som jag skrev häromdagen känner jag mig så privilegierad för att jag bor så pass nära skog och sjöar som jag gör och lätt kan ta mig dit med min bil. I dag var jag och min bästa vän Nanook vid min absoluta favoritsjö; Mettjärn. Det är en helt underbar liten sjö inne i skogen! Det är något speciellt med mig och den där lilla sjön. Jag räknade ju upp många fina sjöar i inlägget för ett par dagar sedan och alla är jättefina men med denna är det verkligen något speciellt! Vattnet är så klart och fräscht och dricker man det smakar det precis som kranvattnet hemma; så gott! Det är väldigt lite folk där, jag tror inte många vet hur fin sjön är och det passar mig utmärkt, det är så skönt att det är så lugnt! Det är så tyst och fridfullt och nästan aldrig skräpigt som på många andra platser eftersom folk inte orkar ta med sig sitt skräp! Dessutom är det berg rätt ner i sjön vilket gör att det är väldigt rent; i andra sjöar blir man ofta smutsig om fötterna eftersom det är sand/ jord osv. och det är också mycket trevligare tycker jag att trampa på berg och slippa dyig botten. Sjön är djup så det är bara att dyka i direkt.
Jag finner sådan ro vid denna lilla sjö och jag är så tacksam att jag känner till den, tills för några år sedan var den okänd även för mig men en f.d granne uppenbarade denna skatt för mig! Jag är henne evigt tacksam. Om man inte finner ro här så gör man nog inte det någonstans... Många är de gånger då jag efter en jobbig arbetsdag/ arbetsvecka känt att jag bara måste få det tyst runt mig och jag har åkt till Mettjärn och satt mig med min bästa vän, en termos med kaffe och ett par mackor. Det finns inget bättre botemedel enligt mig. Det kan inte bli bättre!
Mettjärn, jag älskar dig! 

Ett underbart dopp, trots regnet!

Tidigt på året trodde jag men hittade faktiskt några blåbär! Så goda! Skogens blå guld...


Vi var inte riktigt överens om hur länge vi skulle simma så Nanook fick vänta här medan jag simmade lite till.


När vi gick hem träffade vi på några hästar. Nanook gjorde dem sällskap i gräsätandet. Nästa gång någon frågar om jag har en varg skall jag svara "Nej, det är en häst!" :-) Tur att han är mer stabil nu, jag kommer ihåg första gången vi mötte några hästar på en promenad efter att vi tagit över honom. Han måste ha trott att det var gigantiska hundar för han betedde sig som om han ville anfalla dem.. Inte att rekommendera att ge sig på en häst. ..


Nanooks nya kompis! Kossor en dag, hästar nästa. Miljöträning?!?

onsdag 22 juni 2016

Jag är så privilegierad!

Vad man är privilegierad som bor så pass nära flera sjöar och har bil så man lätt tar sig dit! 
Vi har flera väldigt fina platser i närheten. Hela Vättlefjälls naturreservat är väldigt fint med massor av sjöar. Vi badar ofta i en sjö som heter Surtesjön. Idag var jag vid Kroksjön och tog ett dopp. Där finns det dessutom flera vindskydd så dit går jag ofta även andra årstider, inte bara på sommaren. Sedan går ju Bohusleden och Vättlefjällsleden genom detta naturreservat så stigar/ leder för att vandra finns det gott om. Gäddevattnet är en annan sjö där jag ännu inte badat men där det finns vindskydd som vi sovit i. Mettjärn är en annan mycket trevlig sjö, en liten bergssjö som nog är väldigt djup för det är väldigt fräscht vatten där. 

I Surtesjön finns brygga och det är bra när man inte själv alltid vill bada men man vill att Nanook skall simträna, då går jag på bryggan och så simmar han. Annars går han aldrig i vattnet själv utan man måste simma med honom men här fungerar det. 

Ytterligare en sjö som är trevlig att bada i men som inte ligger i Vättlefjäll är en som heter Ingetorpssjön. Den ligger dock nära vägen så det är en sjö dit jag bara åker om vi ska ta ett snabbare dopp, annars föredrar jag de andra sjöarna som ligger längre in i skogen. 

Många är de dagar då jag fått ro vid lilla Mettjärn efter en jobbig dag/ vecka på jobbet... Och jag är så tacksam för att ha så pass nära till dessa andhål, för det är precis vad de fungerar som för mig. Jag vet inte vadd jag skulle ta mig till utan skogen... Som balsam för själen.

Ett annat naturreservat lite längre från oss är Svartedalen, där är vi inte ofta men det händer och där känns det som riktig vildmark :-) Där finns det också många sjöar, t.ex. har jag badat i Härsvatten som tydligen är försurad och därför är väldigt fint grönblå och klar.

Jag bjuder er här på lite bilder från de olika sjöarna. Hoppas ni gillar dem. 
Först ut är Surtesjön!




En strålande vinterdag då isen låg på Surtesjön förra vintern!

Man kan gå runt hela Surtesjön, 7-8 km. och detta är en bild från den promenaden.




Här har vi Mettjärn i vinterskrud, hittade inga sommarbilder därifrån:




Här har vi fina Kroksjön under både sommar, höst och vinter: 









Gäddevattnet:




Detta är på väg till Gäddevattnet

Svartedalen, Härsvatten en regnig sommardag (men vi badade ändå):  


Slutligen har vi Ingetorpssjön: 




Malamute som terapihund/ läshund?

För ett tag sedan så lyssnade jag på ett avsnitt av podden Hundpodcasten Vår bästa vän som handlade om hund i skolan, s.k. läshund. Jag tyckte det lät väldigt intressant och lockande får jag säga. Jag tänkte på Nanook och att han antagligen skulle ha passat bra för detta jobb då han älskar att vara med mig på jobbet de dagar det fungerar (dvs. dagar då vi är utomhus) och träffa barnen/ ungdomarna! Det är ett jobb där man kan ha med sig hunden - eller det är ju en förutsättning för jobbet - och jag är ju lärare vilket också borde vara en fördel...

Nanook kan inte bli läshund nu, det är tyvärr för sent. Jag tror mig minnas att jag någonstans när jag sökt fakta om detta läst en maxålder på hunden när utbildningen börjar. Dessutom måste hunden vara helt frisk och smärtfri och utbildningen för att bli läshundsekipage är ett år. Jag blir dock nyfiken på hur malamuter mer generellt skulle fungera som läshundar. Vår förra hund hade detta jobb inte alls passat, han var inte alls lika lugn och försiktig som Nanook utan alldeles för ivrig och dessutom tyckte han inte om barn.

Detta med läshund är relativt nytt och jag tror inte att det finns någon malamute än som arbetar som det. Frågan är om man skulle tycka att det är för stora hundar.

Problemet med att tänka att nästa malamute efter Nanook skall bli läshund är ju att man inte vet på förhand om den hunden passar för det... Jag är INTE en person som skulle kunna köpa en hund med tanken att vi skall utbilda oss till läshundsekipage och om den hunden inte passar för det omplacera den och köpa en annan! Det fungerar inte så i min värld, det skulle aldrig falla mig in. Jag vet att många som arbetar med sina hundar måste tänka så och med all respekt för det så kan jag bara konstatera att jag inte kan planera för att arbeta tillsammans med en kommande hund förrän jag vet vad det är för individ. När jag vet det så kommer jag veta om den hunden passar för detta jobb och vi kan gå utbildningen eller om jag helt enkelt får hitta på något annat...

Men vad tror ni generellt om malamuter för detta typ av arbete? Tror ni flertalet skulle passa eller att flertalet inte skulle passa? Och går det att redan i valplådan få ett hum om vilken individ som mest sannolikt skulle passa? Vad säger ni uppfödare om det?

En annan sak jag funderar på är terapihund/ besökshund, att arbeta t.ex. på äldreboenden. Jag har ingen vårdutbildning men har arbetat en hel del inom hemtjänsten...

Så här glad blev Nanook idag när vi såg dessa vänliga och nyfikna kor på promenaden :-) Jag minns de första gångerna vi stötte på kossorna, då var det inte lika kul. Så stolt över min pojk och hur han har utvecklats!

torsdag 16 juni 2016

En härlig dag vid havet; bilder från Vrångö

I måndags var vi på utflykt med skolan där jag jobbar, vi åkte med vår klass till Vrångö i Göteborgs skärgård. Nanook följde så klart med, så fort vi är utomhus så tar jag ju chansen som sagt att ta med honom! Han är så glad i barnen och han älskar verkligen att följa med! Han får stå i centrum och får visa upp sin arsenal av tricks gång på gång och får en massa klapp och kel. 

Här ligger Nanook och stormtrivs!

Jag hade aldrig varit på Vrångö men det är en fin ö. Det trevliga med öar är att även om det är en massa folk där så kan man hitta en lite lugnare plats för det är så stort att man kan sprida ut sig, det blir inga fullpackade stränder. Jag hade gärna åkt ut till öarna oftare, det är ju väldigt fint i vår skärgård på västkusten (östkusten vet jag inget om, det är säkert fint där också) MEN det är så lång resväg! Vi började vår dag med att promenera 25 minuter till busshållplatsen så Nanook skulle få rasta av sig innan bussfärden, sedan var det buss till skolan, byte av buss där och en annan buss in till centrala Göteborg, därefter spårvagn i nästan en timma ut till Saltholmen varifrån färjorna går. Slutligen tog båtresan ut ca en halvtimme så det blev ca 2 timmars resväg om man inte räknar med vår promenad till bussen. Sedan likadant hem men en ännu längre båtfärd eftersom färjan då stannade på öar efter vägen in så då tog båtturen nästan en timme. Nanook var trött när vi kom hem vill jag lova, även dagen efter. På båtresan hem så slocknade han och sov hela vägen. Det var lite varmt och trångt för honom med så mycket folk på spårvagnen men han löste det bra han är så väldigt snäll och lugn att ha med sig så! Han låg i gången så folk fick kliva över honom; han är inte direkt en liten hund som man sätter i knäet eller som kan sitta framför en vid sätet... :-) Men han löser det riktigt bra som sagt.
Man kan förstås ta bilen ut till Saltholmen och sedan bara färjan men då får man nog åka extremt tidigt för den parkeringen var helt överfull och vi var ju där en vardag och innan semestertider! Dessutom kostar parkeringen så vi kommer fortsätta åka till sjöarna nära oss och det finns även hav på närmare håll för oss.

Nanook älskar att vara utomhus oavsett vad man gör ute egentligen, här gottar han sig med att koppla av i gräset.

Vi hade en riktigt skön dag ute på Vrångö och jag bjuder här på flera bilder, vi simmade inte men det var väldigt långgrunt så vi promenerade i vattnet en hel del vilket skall ju vara väldigt bra styrketräning för hans bakparti och rygg. 







En annan fördel med öar och sjöar är att det alltid finns något träd som ger lite skugga. Här hittade jag just ett sådant träd där Nanook lade sig och somnade så gott.

Så fin bild på min fina pojk, en av de finaste jag har skulle jag säga. 


Sammanfattningsvis hade Vrångö väldigt fina ständer och mycket klart vatten att erbjuda vilket ni ser på bilderna. 



Här är Nanook på väg ner till stranden för att svalka sig i det klara härligt vattnet!


Efter denna dag hade jag som sagt en mycket trött men lycklig hund!