Nanook the malamute: Världens bästa lilla sjö!

Som jag skrev häromdagen känner jag mig så privilegierad för att jag bor så pass nära skog och sjöar som jag gör och lätt kan ta mig dit med min bil. I dag var jag och min bästa vän Nanook vid min absoluta favoritsjö; Mettjärn. Det är en helt underbar liten sjö inne i skogen! Det är något speciellt med mig och den där lilla sjön. Jag räknade ju upp många fina sjöar i inlägget för ett par dagar sedan och alla är jättefina men med denna är det verkligen något speciellt! Vattnet är så klart och fräscht och dricker man det smakar det precis som kranvattnet hemma; så gott! Det är väldigt lite folk där, jag tror inte många vet hur fin sjön är och det passar mig utmärkt, det är så skönt att det är så lugnt! Det är så tyst och fridfullt och nästan aldrig skräpigt som på många andra platser eftersom folk inte orkar ta med sig sitt skräp! Dessutom är det berg rätt ner i sjön vilket gör att det är väldigt rent; i andra sjöar blir man ofta smutsig om fötterna eftersom det är sand/ jord osv. och det är också mycket trevligare tycker jag att trampa på berg och slippa dyig botten. Sjön är djup så det är bara att dyka i direkt.

Jag finner sådan ro vid denna lilla sjö och jag är så tacksam att jag känner till den, tills för några år sedan var den okänd även för mig men en f.d granne uppenbarade denna skatt för mig! Jag är henne evigt tacksam. Om man inte finner ro här så gör man nog inte det någonstans... Många är de gånger då jag efter en jobbig arbetsdag/ arbetsvecka känt att jag bara måste få det tyst runt mig och jag har åkt till Mettjärn och satt mig med min bästa vän, en termos med kaffe och ett par mackor. Det finns inget bättre botemedel enligt mig. Det kan inte bli bättre!
Mettjärn, jag älskar dig!

Ett underbart dopp, trots regnet!

Tidigt på året trodde jag men hittade faktiskt några blåbär! Så goda! Skogens blå guld...

Vi var inte riktigt överens om hur länge vi skulle simma så Nanook fick vänta här medan jag simmade lite till.

När vi gick hem träffade vi på några hästar. Nanook gjorde dem sällskap i gräsätandet. Nästa gång någon frågar om jag har en varg skall jag svara "Nej, det är en häst!" :-) Tur att han är mer stabil nu, jag kommer ihåg första gången vi mötte några hästar på en promenad efter att vi tagit över honom. Han måste ha trott att det var gigantiska hundar för han betedde sig som om han ville anfalla dem.. Inte att rekommendera att ge sig på en häst. ..