Jaha... igår var det
dags för veterinärbesök igen. Vi börjar bli stammisar på Anicura Västra
djursjukhuset...
Nanook har, precis
som jag skrev i förra inlägget, varit jättepigg och bra i ryggen och orkat gå
våra vanliga promenader och jag har varit så glad för det.
Nu har jag varit
hemma hela veckan i influensa och bara orkat gå halvtimmespromenader men sista
dagarna har han dock varit flåsig och rastlös, haft svårt att koppla av och
trots väldigt sena kvällspromenader vaknat tidigare än vanligt på morgnarna.
Han har somnat om men ändå vaknat, flåsat och gått några varv... Han slickade
lite på ena frambenet häromdagen. Jag har misstänkt att han har ont någonstans
och han har också varit på lite sämre humör (lite deppig), lite trött/ seg på
promenaderna och svansen har ramlat ner på hemvägen igen som när han hade ont i
ryggen. Ändå har vi som sagt bara gått cirka halvtimmespromenader nu eftersom
jag varit dålig, men ändå totalt 2 h. per dag.
Jag misstänkte att
han hade tråkigt och var uttråkad av att gå samma promenad i parken fyra gånger
om dagen... jag var själv uttråkad! Så i förrgår kväll åkte jag till skogen -
motionsspåret, och han blev överlycklig! Han gick bra och energiskt hela vägen.
Där de har byggt en "träningspark" för människor hittade vi några bra
stubbar för att träna styrketräning - tänkte han skulle stå med framtassarna
mot en av dem som sjukgymnasten Josefine sagt att han kan göra. Men Nanook som
vanligtvis är en rätt feg hund och som man brukar få locka upp på saker och
ting för att han skall våga sig upp hoppar då helt oväntat upp med alla fyra
tassarna på denna lilla yta! Där stod han glad uppe på stubben!
Jag kan ju tyvärr
inte lyfta ner honom - 51 kilo är lite för tungt - så han var ju tvungen att
hoppa ner själv. Egentligen var det för högt för att det skulle vara bra men
det var inte så mycket att göra... Himla dumt. Han visade åtminstone inte att
det gjorde ont eller så när han hoppade ner och detta var precis i början av
promenaden.
På den sena
kvällspromenaden på en halvtimme däremot så var han jättepigg också och glad
men på hemvägen haltade han på ena frambenet. När vi kände på det hemma så hade
han ont och vi tyckte det såg lite svullet ut också. Jag tror inte det där
stubbhoppet utlöste något eftersom han som sagt visat tecken på smärta ett par
dagar innan detta men det kan ju så klart ha förvärrat det hela.
Eftersom han hade
ont så åkte jag in med honom igår. Det är alltid så svårt att veta om man skall
åka in eller om man skall avvakta men jag var ju ändå hemma sjukskriven, jag
ville inte vänta över helgen och jag ville inte ta ledigt från jobbet på måndag
för att åka in då om han inte blivit bra - jag har ju varit sjukskriven en hel
vecka nu. Det är inte gratis heller, varken att vara sjukskriven eller ledig...
Veterinären hittade dock inget speciellt, tyckte inte han var svullen och
självklart gick han perfekt vid besöket och visade inga tecken på smärta! Hon
ville inte sätta in några värktabletter pga. att han ju fortfarande står på en
låg dos kortison och tyckte inte hon behövde fråga Robert (hudveterinären som
skrev ut kortisonet) om vi kunde sätta ut det redan nu istället för den 14 som
är planen för att kunna ge smärtlindring för hon tyckte inte han verkade ha
speciellt ont.
Igår morse, innan
veterinärbesöket, gick jag en halvtimme och då gick han bra tyckte jag, ev. på
hemvägen var han "på väg" att bli lite halt igen. Veterinären
misstänkte ev. artros i frambenen. Jag är skeptisk och hoppas det är något
tillfälligt, men jag vet inget han har gjort de senaste dagarna som kan ha
gjort att han fått ont... Igår kväll gick jag 35 min och märkte ingen speciell
smärta och nu har han kopplat av helt och sovit gott här hemma.
Hursomhelst tyckte
veterinären även att han fortfarande verkade ha lite ont i sin vänstra höft och
rekommenderade röntgen. Vi fick en tid hos en ortoped den 8 mars för att röntga
både höfter, rygg och framben. Så då får vi se om vi får diagnosen artros...
Det positiva med det i så fall är att jag kan utnyttja vår rehabförsäkring och
få 6000 kr per år i ersättning för rehabkostnader.
Veterinären sade
också att jag skulle vila honom två veckor och om han får ont av att gå en
halvtimme så får jag minska på tiden och bara gå en kvart... Han som är så
uttråkad redan nu! Han behöver ju de lite längre promenaderna och han behöver
ju få komma ut i skogen! Lite livskvalitet måste han ju få ha också. Som tur är
så tror jag som sagt när det gäller frambenet att det är något tillfälligt, att
han har sträckt/ stukat sig eller liknande för i dag har jag inte märkt något
på honom och vi har gått halvtimmespromenader i dag också. På en kvart hinner
han inte ens göra ifrån sig! Någon måtta får det vara, så ont har han ju inte.
Han kan ju inte bygg några rygg- och höftmuskler heller om han bara skall vila
och knappt promenera...
Nanook är aldrig på
bordet hos veterinären. Han hatar det, han är livrädd. Det tog ett tag innan
jag kom på varför - han är höjdrädd! Så det de skall göra får de göra på golvet
och skall han röntgas eller göra ultraljud så är det sövning som gäller. Det är
aldrig några problem med veterinärerna när jag säger detta och sjukgymnasten
kryper runt på golvet för att ge honom laser! :-)
Men denna veterinär tyckte att han kunde komma upp på bordet... Bordet var
väldigt högt även för store Nanook och han hade nog inte klarat att ta sig upp
där på egen hand. Hon visste att han har haft ont i ryggen och gått på rehab i
flera månader och nu hade ont i frambenet... Jag lockade på honom en gång men
var inte speciellt entusiastisk och hon fick så klart ge upp. MEN efteråt slog
det mig: hur sjutton tänkte hon där? Hon kan inte ha tänkt speciellt mycket
antar jag. En hund som har haft ont i ryggen, som nu har ont även i frambenet
skall häva sig upp på ett så högt bord och sedan, när undersökningen är klar,
hoppa ner därifrån!?? Det vore inte så smart... Man vet ju att de vanligaste
skadorna på agilityhundar är just skador på frambenen/ tassarna som kan
uppkomma då de landar efter hopp och ju tyngre en hund är desto större kraft
blir det ju vid en landning! Och har hunden dessutom problem innan så är det ju
knappast att rekommendera! Jag förstår att de tänker på sin egen
arbetsställning som väl blir bättre om hunden står på bordet, MEN det kan ju
inte röra sig om många hundar som absolut vägrar att befinna sig på bordet så
så farligt kan det ju inte vara.
Nanook är åtminstone inte rädd för veterinären generellt! Han är överlycklig
över att komma till Västra. Han trodde nog igår att vi skulle till Josefine.
Han älskar Josefine! Han vrålar av glädje när han ser henne och igår var han
också själaglad i receptionen, pratade med alla både hundar som människor! Han
är så söt! Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med Västra, det känns så
mycket gemytligare och trevligare än på Blå Stjärnan. Det är inget jag kan ta
på riktigt men det kan bero på att det är mindre och att alla i personalen är
så himla gulliga, både mot djur och ägare. Han är lugnare mot andra hundar
också på Västra, kanske är det en lugnare miljö på något sätt vilket smittar av
sig på djuren. Jag kan verkligen rekommendera Västra!
Ja, nu avvaktar vi
den 8 så vi ser vad röntgen säger.
Jag både hoppas och
inte hoppas att de hittar något, jag vet inte vad som är bäst...
Nu skall jag
fortsätta en stund med att skriva intressanta saker från boken "Hunden som
skäms - myt eller sanning?" av Per Jensen. En jätteintressant bok
där Per på ett mycket lättförståeligt sätt sammanfattar en massa forskning som
har gjorts på hundområdet de senaste åren; ett område som formligen exploderat
med studier. Jag kunde inte låta bli att lägga den ifrån mig efter att ha läst
den utan sammanfattar nu allt intressant och skriver ner! Jag kommer dela med
mig av en massa intressant här i bloggen så småningom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar