Jag blir så arg så jag kokar över när jag tänker på min Nanooks uppfödare. Tyvärr är hon väl inte den enda uppfödaren som inte är seriös... Förbannade oseriösa uppfödare som avlar helt tokigt, inte bryr sig om rasegenskaper och inte har något intresse av att bevara rasen och bidra till dess framtid på ett positivt sätt och som dessutom säljer till vem som helst! Dessa människor har bara ett syfte med sin avel: att tjäna pengar! För att ha så låga kostnader som möjligt placerar de ut en massa tikar som foderhundar och så tar de kullar på dem och lägger beslag på intäkterna från valparna. De har inga kostnader för dessa tikar eller valpar eftersom de bor hos fodervärden och de tar kullar när det passar. Usch! Nanook har nästan inte en enda hund i sin stamtavla med någon slags dragmerit, däremot många hundar med bra utställningsresultat. Nanook har ju inte alls varit intresserad av att dra, tyvärr. Inte så konstigt när han kommer från de linjer han gör... Men varför avla på malamuter utan någon speciell dragvilja? Det är ju det rasen är tänkt för... (bland annat, inte bara att dra så klart för man kan ju även göra annat med en malamute).
Nanook är ju också väldigt stor, 51 kg, och hans mamma L (jag vill inte skriva hela namnet på Nanooks, hennes ägare och hundarnas uppfödare) var också stor, 40 kg, vilket är väldigt stort för en tik. I rasstandarden står det att hanar skall ligga runt 40 kg... Det är ju inte bra för lederna om de är för stora och tunga, det sliter ju mer och nu har ju Nanook fått diskbråck vilket även hans mamma hade. Risken är stor att han har ärvt det av henne för det är till viss del ärftligt och platsen för deras diskbråck och typen av diskbråck är densamma; L7S1. Nanooks ena syster har haft epilepsi och det är ju också ärftligt. Ändå har den här uppfödaren tagit en kull efter Nanook och tanken var ju att hon skulle ta två till, vilket som tur är inte blev av då vi köpte loss honom efter mycket krångel!
Hon avlar på väldigt unga hundar, precis så gamla så att det är lagligt när hon tar första kullen men inte mer. L var bara 1,5 år när hon fick sin kull. Den tiken som Nanook fick en kull med och skulle haft en till kull med sägs ha fött många kullar... Det värsta är ändå inte att hon avlar på hundar som inte tycker om att dra osv. och inte bevarar rasens egenskaper, inte bryr sig om arbetsprov (=dragprov) osv. utan det värsta är att hon även avlar på sjuka individer. Som sagt hade Nanooks mamma diskbråck, han har fått det nu, hans syster har ep (vilket borde ha gjort att uppfödaren inte använde Nanook eller något annat kullsyskon i avel) och jag har hört talas om flera andra med hundar från henne som har diverse ledproblem. Nanooks mamma L:s ägare F berättade att hennes kompis har en hund från samma uppfödare som bara är fem år men redan nu har problem med bl.a. artros... Förstår man inte hur mycket lidande man orsakar för både hundarna och deras ägare!?? Tyvärr tror jag att hon mycket väl förstår detta men ger blanka fan i det! Det är inte roligt att se sin hund sjuk, att oroa sig för den så det gör fysiskt ont, att behöva ta farväl till sin bästa vän alltför tidigt pga. sjukdom och det är också väldigt kostsamt... Det kostar på ekonomiskt men framförallt känslomässigt.
Dessutom säljer som sagt denna uppfödare till vem som helst, bara hon får in pengarna är hon väl nöjd! Fy för människor som använder djur på detta sätt för att tjäna pengar och inte skaffar sig ett jobb! De borde lyfta på sina arslen och tjäna pengar för egen maskin utan att utnyttja oskyldiga djur!
F berättade att Nanooks mamma L hade bott hos någon som band fast henne och lämnade henne så i bostaden i åtta timmar medan han/ hon jobbade! Efter det hade hon varit hos en alkoholist med flera malamuter som kastade in mat till dem som de fick slåss om...! Hon var också en omplacering som F inte hade sedan valp. När hon fick valpar var F:s villkor mot uppfödaren att de skulle få bo hos henne så jag vet att Nanooks första åtta veckor i livet var väldigt bra. Sedan däremot hade hon tyvärr inget att säga till om när det gällde köpare och det kom den ena machokillen efter den andra och tittade på valparna... Sorgligt! Jag vet inte riktigt på hur många ställen Nanook var under sitt första 1,5 år och hur han hade det på de olika ställena men det som uppfödaren har sagt är att han växte upp i lägenhet i Linnéstaden. Eftersom han är född hos F och har varit tillbaka hos uppfödaren minst en gång så är det två olika hem. Linnéstaden = hem nummer tre. Nanook har inte den här uppfödarens kennelnamn för hon hade en kennel med en man innan dess (det är det kennelnamnet Nanook bär) och sedan när de skiljde sig så startade hon en egen kennel om jag har förstått det hela rätt. Jag vet inte om Nanook har bott även hos hennes förra man för han fortsatte driva kenneln ensam... Innan Nanook kom till oss hade han enligt uppfödaren bott tillsammans med en tik (den tik som han fick valparna med) i en familj. Jag har hittat bilder på honom tillsammans med familjens barn och de måste i alla fall ha varit snälla för han älskar ju barn! Historian löd att de blev allergiska, men jag vet inte om det stämmer, det är ju många som säger det trots att anledningen till omplacering är någon helt annan. Detta är hursomhelst hem nummer fyra... När vi tog över honom fick vi hem papper om att han stod skriven på en annan man söder om Göteborg så då är det alltså femte hemmet som jag vet om... Jag har sökt och hittat den mannen och han är en sådan man som jag tror F menade med machomän... Jag förstår inte varför Nanook var skriven på honom när uppfödaren sade att senaste hemmet var hos den där familjen...? Allt är så skumt.
Denna uppfödare har dessutom en enormt stor käft och kan prata för sig, hon är mycket manipulativ så i början är det lätt att tro på henne och tro att hon visste vad hon pratade om...
F sade att det känns fel att säga att hon ångrar att L fick en kull för då hade ju inte jag fått min älskade Nanook och så känner förstås jag också. Jag ångrar verkligen inte att jag tog Nanook, han är en underbar hund och min bästa vän och jag har lärt mig så mycket av och med honom, men samtidigt önskar man förstås att denna uppfödare inte fick lov att fortsätta avla!
Jag tänker ofta på tiken (T) som Nanook fick en kull med. Hon bodde ju hemma hos oss en vecka för att uppfödaren hade fått för sig att hon skulle ha ytterligare en kull. Nu blev det som tur var inte så och vi köpte loss Nanook för att slippa denna tokiga människa. Ett tag (medan hon fortfarande trodde att hon skulle få en till kull från Nanook och T) ville uppfödaren att vi skulle ta över även T och hade inte min sambo satt stopp så hade jag tagit henne. Hon var bara en vecka hos oss men på den korta tiden hann jag fästa mig vid henne. Hon var en sådan cool hund. Jag tror att även hon flyttat runt en hel del i sitt liv mellan olika fodervärdar men intrycket jag fick av henne under den veckan var att hon trots detta hade en tuffhet och en självsäkerhet som inte Nanook hade och faktiskt fortfarande inte har fått riktigt trots att han blivit mycket tryggare än han var. Jag hade med henne i princip överallt och hon hängde bara med. Jag cyklade med henne utan problem, jag hade med henne på jobbet och åkte båt med henne... Det var en härlig hund! Jag vet ju att hon hamnade hos uppfödaren sedan igen för hon kom ju och hämtade henne efter mycket om och men, och jag har sett att hon inte långt efter att hon åkt härifrån fick en kull med en annan hane, antagligen tog de henne igen direkt vis nästa löp... Sedan vet jag inget mer, jag vet inte hur gammal hon var och jag vet inte om hon lever. Men jag tänker ofta på henne som sagt och föreställer mig hur det hade varit om hon hade stannat med oss.
Jag har redan skrivit vad jag tycker om att uppfödaren avlade på Nanook och jag vet inte hur T:s hälsostatus ser ut men en sak kan jag säga om valparna; det var några av de sötaste malamutevalparna jag någonsin sett! Ett tag var vi inne på om vi skulle köpa en av dem... för att ha en valp efter Nanook men det var nog bra att vi inte gjorde det eftersom Nanook strax därefter började visa sitt dåliga beteende med andra hundar (första veckorna hos oss var han hur from som helst på promenaderna, sedan var det som om han vågade visa "sitt rätta jag" - dvs. det jag som skapats av hans röriga uppväxt antagligen - och började bete sig hemskt illa mot andra hundar).
Jag älskar min Nanook så mycket och blotta tanken på att förlora honom framkallar fysisk smärta och känslan av att inte kunna andas! Jag kan säga att när det blir aktuellt med en annan hund, vilket jag hoppas dröjer, så kommer jag välja uppfödare med omsorg. Man har ändå inga garantier, hundar kan t.ex. alltid bli sjuka ändå, men man får ju åtminstone bättre förutsättningar och även en hund som har fått en bra start i livet. Lika viktigt som att uppfödare väljer rätt köpare är det som köpare att välja en bra uppfödare! Jag vet att det finns många bra, seriösa uppfödare där ute och därför är det så tråkigt när dessa oseriösa förstör så mycket!
Bilder på några av Nanooks valpar:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar