När jag skrev mitt inlägg om hur extremt oseriös min Nanooks uppfödare är och hur arg jag är på henne så var det vissa som reagerade med att skriva att allt ansvar inte kan läggas på uppfödaren, att många valpköpare/ hundköpare "inte gör sin läxa" och tar reda på tillräckligt om uppfödaren och hundarna, dvs. föräldradjuren innan köp. Vissa tyckte också att det till stor del är köparnas fel att dessa oseriösa kan fortsätta eftersom de snart skulle försvinna om ingen köpte deras valpar. Sant så klart eftersom deras enda syfte med aveln ju är att tjäna pengar på den vilket de inte kan om de inte får valparna sålda.
Så visst kan jag hålla med och jag tror säkert att många inte tar reda på tillräckligt om rasen innan köp men jag tycker även att det är uppfödarens ansvar att ge så mycket (rättvisande, så ärlig som möjligt) information om rasen man säljer. Både för att hjälpa personerna att få en ras (hund, då de är individer och inte likadana bara för att de är samma ras) som passar dem och för att så långt det är möjligt säkerställa att hunden får ett bra liv och slipper flytta för att det t.ex var mer jobb än köparna trodde eller de har för lite kunskap... De oseriösa köparna är ju inga som seriösa uppfödare vill sälja till och man märker nog hyfsat snabbt vad det är för folk som kommer och tittar på valparna men de oseriösa uppfödarna struntar ju i detta för de vill ju bara bli av med valparna och få in pengarna för dem... Sorgligt nog.
Låt oss övergå till de köpare som vill väl och är seriösa. Som ny (även hyfsat ny) på en ras och kanske även på hund generellt så är det inte så lätt att "göra sin läxa ordentligt". Nanooks uppfödare är av den sortens människor som kan prata för sig och känner man inte till henne så verkar det lätt som att hon vet vad hon pratar om. När man sedan kommer lite närmare det hela så förstår man ju att så inte alls är fallet. Detta var något som gavs uttryck för också i en kommentar på facebook efter mitt inlägg om de oseriösa uppfödarna, av en tjej som känner till denna uppfödare och har samma bild av henne som jag. Det är förresten många som delar denna bild så det är inte bara jag och det är framförallt inget jag hittar på. Någon tyckte man skulle vara försiktig med att svartmåla vissa uppfödare men det tycker jag inte är vad jag gör med tanke på att jag har hört så många som köpt hund av henne som delar min uppfattning och har upplevt samma sak... Hursomhelst får man alltid höra att man skall köpa hund av dem som är medlemmar i SKK så skall det vara seriöst så det tror man ju. Tyvärr är ju inte fallet så, denna uppfödare var ju med i SKK. När jag förstod vad hon höll på med så hörde jag med dem om hon hade avelsförbud för det sade någon att hon hade. Hon hade haft avelsförbud på malamute men bara ett år, sedan var det borta! Jag har som jag tidigare skrivit anmält henne till Länsstyrelsen då jag vet att hon bl.a. avlat på för ung tik och jag tror de gjorde hembesök men de slapp ju undan med att hävda att de inte kände till att åldersgränsen för tik i avel hade ändrats... Jag undrar vad SKK och Länsstyrelsen gör för att gallra bort oseriösa uppfödare!?? Det verkar inte vara så mycket. Det är ju inte säkert att man som ny på rasen känner till att det finns en rasklubb osv. Jag tycker således inte man skall lägga för mycket ansvar på dessa köpare.
Jag känner inte att jag har bidragit till att denna uppfödare kunde fortsätta eftersom jag inte köpte valp av henne. Nanook fanns redan oavsett och jag känner mer som att jag räddade honom undan att behöva flytta runt ännu mer och kanske även mista livet. Eftersom det som sagt inte finns några hundar alls nästan i hans stamtavla med några dragmeriter och han inte tycker om att dra så skulle ingen som drar med sina hundar varit intresserad av honom, alltså hade han med största sannolikhet hamnat hos någon utan erfarenhet av malamuter och kanske utan hunderfarenhet överhuvudtaget. Så som han betedde sig på den tiden så hade han nog skrämt iväg de flesta och inte många hade orkat eller velat lägga tillräckligt med tid och pengar på honom utan han hade fått fortsätta flytta runt, antagligen bara blivit värre i sitt beteende och tillslut avlivats. Det är jag hyfsat övertygad om. Jag är ingen malamute- eller ens hundexpert men jag hade viljan att hjälpa honom och jobba med honom och jag lade den tiden och engagemanget på honom som krävdes. Vilket jag inte ångrar en sekund, han är ju min bästa vän och en underbar hund!
Vad känner ni andra? Tycker ni att man som köpare får skylla sig själv om man råkar köpa hund av en oseriös uppfödare och t.ex. får en hund med sjukdomsproblem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar