Många funderingar just nu

När jag startade den här bloggen för att lära mig hur man gör så tänkte jag att de flesta inläggen skulle handla om mina och Nanooks turer i skogen och innehålla många foton från våra underbara utflykter. Istället har de mestadels handlat om elände; Nanooks olika sjukdomsproblem, oro och funderingar kring dessa. Mitt i allt kom en incident med ett hundbett in i bilden också... Det har inte varit aktuellt med några skogsturer på sistone tyvärr och jag saknar det verkligen och är rätt så säker på att även Nanook saknar det. Han älskar skogen, varje gång vi kommer till en skog så blir han så lycklig och ivrig! Det är så roligt att se, man smittas av hans glädje och känner sig varm i hjärtat. Istället är han nu ordinerad vila och tabletter som är smärtstillande och antiinflammatoriska tills vi skall träffa ortopeden Gustav på Blå Stjärnan den 22. 

Jag pratade med Gustav på telefon förra veckan och det är tydligen diskbråck på tre ställen; ett vid L7S1 långt bak i ryggen ungefär i höfthöjd om jag har förstått det hela rätt och två ytterligare längre fram i ryggen. Gustav sade att om han rekommenderar operation så går det att ta alla tre på en gång, man kan också åtgärda det bråcket som är värst kirurgiskt (L7S1) och behandla de andra två med mediciner och rehab. Ett tredje alternativ är att han inte rekommenderar någon operation utan bara rehab och tabletter men innan han ger en rekommendation vill han träffa oss och känna och klämma manuellt också på Nanook. Jag tyckte att den 22 verkade väldigt långt fram, vi har ju väntat länge på att få komma till Gustav men han vill att Nanook skall gå på tabletterna ett tag innan han träffar oss för att se vad de har för verkan.

Vi märkte bara någon dag efter att han börjat med medicinen att han blev piggare, men det är ju ändå inte alls som innan vi satte ut kortisonet i väntan på röntgen. Då kände ju både vi och sjukgymnasten att han var på bättringsvägen, han hade börjat lägga på sig muskler och orkade gå en timme om man vilade lite på halva vägen (inte varje dag men 2-3 dagar i rad och sedan någon dag med kortare turer innan nästa längre promenad) men nu orkar han gå en kvart innan svansen ramlar ner för att han blir trött i ryggen och kanske även får ont... Råkar man planera promenaden fel så den blir 20 min. så blir han väldigt trött de sista fem minuterna. En kvart är alldeles för lite för att han skall vara lycklig :-( Han vill ju ut i skogen som sagt och han behöver de där lite längre turerna... Men jag vet inte hur lång tid det tar innan tabletterna ger full effekt så får väl ge det lite mer tid. Han är jättepigg på morgnarna vilket är lite konstigt eftersom han brukar få sin tablett vid 9-10-tiden på morgonen och första promenaden tar jag oftast vid 7-tiden, innan han har fått medicinen alltså. På kvällarna är han tröttare. 

Vi vet ju inte ens ännu om operation kommer bli rekommendationen men i så fall blir det ca fyra veckor med totalt trappförbud och eftersom vi bor i en byggnad med trappor och utan hiss och det inte direkt är möjligt att bära en 50-kilos hund upp och ner för trapporna så har jag nu frågat runt bland alla bekanta om någon vet något billigt boende på bottenplan eller någon som hyr ut någon stuga... Jag kollade vandrarhemmet där vi bor och det kostar 650 kr per natt, 20 000 på en månad... Inte möjligt. Nu får man kanske rabatt om man bokar fyra veckor men man får ju inte hur mycket rabatt som helst så det blir ju ändå vansinnigt dyrt. Detta är ett stort bekymmer just nu och tar mycket av min energi. Jag vet inte hur jag skall lösa det, än har ingen lösning framkommit. De första två veckorna får jag nog ta ledigt också för jag tror inte min sambo kommer lösa att vara med hunden då. Jag har pratat med ägaren till Nanooks mamma som ju också hade diskbråck och opererades för det vid sex års ålder och Luna som hon hette hade väldigt ont efteråt, speciellt första veckan och min sambo är så känslig för sådant. Jag tycker inte heller om att se min vän ha ont men om jag vet att det med största sannolikhet blir bättre sedan så kan jag göra mig stark.

Kruxet är att Gustav sade att 80 % blir helt återställda efter en operation, 10 % nästan helt MEN 10 % blir sämre! Vi får se vad han säger när han träffar oss och känner på Nanook, vad han tror om prognosen men det hade varit så mycket enklare om man visste säkert att det skulle bli mycket bättre efter en operation! Jag ställde frågan till Söderköpings artroklinik och de svarade att L7S1 är mycket svår att åtgärda även om man öppnar upp helt och att det är en mycket stor operation med medelmåttigt resultat så man måste noga tänka på prognos och efterbehandling. Men 90 % som blir helt eller nästan helt bra låter som mer än ett medelmåttigt resultat tycker jag så jag vet inte riktigt vad jag skall tro på...

Jag pratade också med den problemhundskonsult som hjälpte oss när Nanook var som jobbigast med andra hundar, hon är även djursjukvårdare på Blå Stjärnan och enligt henne kan det ganska ofta "läka sig självt" genom att disken förkalkas och slutar trycka så mycket på ryggmärgen, inflammationen lägger sig och efter det så tränar man upp muskulaturen vilket är det enda sättet att förebygga nya diskbråck.

Det som har varit dilemmat är ju att det är svårt att träna upp muskulaturen när han inte orkar så mycket utan blir trött i ryggen och får ont. Han har ju t.ex. inte orkat gå cavaletti som har varit en av sjukgymnastens rekommenderade styrkeövningar, då blir han jättelåg baktill, svansen ramlar ner och det är som att han inte orkar sträcka på sina bakben ordentligt. Och waterwalking är ju inte att tänka på då han vägrar... 

Det är många tankar som snurrar i huvudet nu och jag vet inte om jag vill att rekommendationen skall vara operation eller inte... Jag tänker att om han haft diskbråck ända sedan i höstas när vi började gå på rehab så borde nästan inflammationen redan ha läkt ut nu om det skulle ske men han har ju inte blivit bra. 

Igår tog vi oss i alla fall en liten tur till skogen, tog bilen till Surtesjön i Vättlefjäll och så gick vi en kvart, sedan satte jag mig och drack kaffe och Nanook låg och vilade. Även om han inte kan gå långt just nu så är det skönt för honom att komma ut och få luft och inte ligga inne i lägenheten förstås! Det var en underbar kväll igår, helt stilla, sjön låg som en spegel och månen visade sig innan vi åkte hem.