Världens bästa lilla sjö!

Som jag skrev häromdagen känner jag mig så privilegierad för att jag bor så pass nära skog och sjöar som jag gör och lätt kan ta mig dit med min bil. I dag var jag och min bästa vän Nanook vid min absoluta favoritsjö; Mettjärn. Det är en helt underbar liten sjö inne i skogen! Det är något speciellt med mig och den där lilla sjön. Jag räknade ju upp många fina sjöar i inlägget för ett par dagar sedan och alla är jättefina men med denna är det verkligen något speciellt! Vattnet är så klart och fräscht och dricker man det smakar det precis som kranvattnet hemma; så gott! Det är väldigt lite folk där, jag tror inte många vet hur fin sjön är och det passar mig utmärkt, det är så skönt att det är så lugnt! Det är så tyst och fridfullt och nästan aldrig skräpigt som på många andra platser eftersom folk inte orkar ta med sig sitt skräp! Dessutom är det berg rätt ner i sjön vilket gör att det är väldigt rent; i andra sjöar blir man ofta smutsig om fötterna eftersom det är sand/ jord osv. och det är också mycket trevligare tycker jag att trampa på berg och slippa dyig botten. Sjön är djup så det är bara att dyka i direkt.

Jag finner sådan ro vid denna lilla sjö och jag är så tacksam att jag känner till den, tills för några år sedan var den okänd även för mig men en f.d granne uppenbarade denna skatt för mig! Jag är henne evigt tacksam. Om man inte finner ro här så gör man nog inte det någonstans... Många är de gånger då jag efter en jobbig arbetsdag/ arbetsvecka känt att jag bara måste få det tyst runt mig och jag har åkt till Mettjärn och satt mig med min bästa vän, en termos med kaffe och ett par mackor. Det finns inget bättre botemedel enligt mig. Det kan inte bli bättre!
Mettjärn, jag älskar dig! 

Ett underbart dopp, trots regnet!

Tidigt på året trodde jag men hittade faktiskt några blåbär! Så goda! Skogens blå guld...

Vi var inte riktigt överens om hur länge vi skulle simma så Nanook fick vänta här medan jag simmade lite till.

När vi gick hem träffade vi på några hästar. Nanook gjorde dem sällskap i gräsätandet. Nästa gång någon frågar om jag har en varg skall jag svara "Nej, det är en häst!" :-) Tur att han är mer stabil nu, jag kommer ihåg första gången vi mötte några hästar på en promenad efter att vi tagit över honom. Han måste ha trott att det var gigantiska hundar för han betedde sig som om han ville anfalla dem.. Inte att rekommendera att ge sig på en häst. ..

Nanooks nya kompis! Kossor en dag, hästar nästa. Miljöträning?!?

Jag är så privilegierad!

Vad man är privilegierad som bor så pass nära flera sjöar och har bil så man lätt tar sig dit! 

Vi har flera väldigt fina platser i närheten. Hela Vättlefjälls naturreservat är väldigt fint med massor av sjöar. Vi badar ofta i en sjö som heter Surtesjön. Idag var jag vid Kroksjön och tog ett dopp. Där finns det dessutom flera vindskydd så dit går jag ofta även andra årstider, inte bara på sommaren. Sedan går ju Bohusleden och Vättlefjällsleden genom detta naturreservat så stigar/ leder för att vandra finns det gott om. Gäddevattnet är en annan sjö där jag ännu inte badat men där det finns vindskydd som vi sovit i. Mettjärn är en annan mycket trevlig sjö, en liten bergssjö som nog är väldigt djup för det är väldigt fräscht vatten där. 

I Surtesjön finns brygga och det är bra när man inte själv alltid vill bada men man vill att Nanook skall simträna, då går jag på bryggan och så simmar han. Annars går han aldrig i vattnet själv utan man måste simma med honom men här fungerar det. 

Ytterligare en sjö som är trevlig att bada i men som inte ligger i Vättlefjäll är en som heter Ingetorpssjön. Den ligger dock nära vägen så det är en sjö dit jag bara åker om vi ska ta ett snabbare dopp, annars föredrar jag de andra sjöarna som ligger längre in i skogen. 

Många är de dagar då jag fått ro vid lilla Mettjärn efter en jobbig dag/ vecka på jobbet... Och jag är så tacksam för att ha så pass nära till dessa andhål, för det är precis vad de fungerar som för mig. Jag vet inte vadd jag skulle ta mig till utan skogen... Som balsam för själen.

Ett annat naturreservat lite längre från oss är Svartedalen, där är vi inte ofta men det händer och där känns det som riktig vildmark :-) Där finns det också många sjöar, t.ex. har jag badat i Härsvatten som tydligen är försurad och därför är väldigt fint grönblå och klar.

Jag bjuder er här på lite bilder från de olika sjöarna. Hoppas ni gillar dem. 

Först ut är Surtesjön!

En strålande vinterdag då isen låg på Surtesjön förra vintern!

Man kan gå runt hela Surtesjön, 7-8 km. och detta är en bild från den promenaden.

Här har vi Mettjärn i vinterskrud, hittade inga sommarbilder därifrån:

Här har vi fina Kroksjön under både sommar, höst och vinter: 

Gäddevattnet:

Detta är på väg till Gäddevattnet

Svartedalen, Härsvatten en regnig sommardag (men vi badade ändå):  

Slutligen har vi Ingetorpssjön: 

Malamute som terapihund/ läshund?

För ett tag sedan så lyssnade jag på ett avsnitt av podden Hundpodcasten Vår bästa vän som handlade om hund i skolan, s.k. läshund. Jag tyckte det lät väldigt intressant och lockande får jag säga. Jag tänkte på Nanook och att han antagligen skulle ha passat bra för detta jobb då han älskar att vara med mig på jobbet de dagar det fungerar (dvs. dagar då vi är utomhus) och träffa barnen/ ungdomarna! Det är ett jobb där man kan ha med sig hunden - eller det är ju en förutsättning för jobbet - och jag är ju lärare vilket också borde vara en fördel...

Nanook kan inte bli läshund nu, det är tyvärr för sent. Jag tror mig minnas att jag någonstans när jag sökt fakta om detta läst en maxålder på hunden när utbildningen börjar. Dessutom måste hunden vara helt frisk och smärtfri och utbildningen för att bli läshundsekipage är ett år. Jag blir dock nyfiken på hur malamuter mer generellt skulle fungera som läshundar. Vår förra hund hade detta jobb inte alls passat, han var inte alls lika lugn och försiktig som Nanook utan alldeles för ivrig och dessutom tyckte han inte om barn.

Detta med läshund är relativt nytt och jag tror inte att det finns någon malamute än som arbetar som det. Frågan är om man skulle tycka att det är för stora hundar.

Problemet med att tänka att nästa malamute efter Nanook skall bli läshund är ju att man inte vet på förhand om den hunden passar för det... Jag är INTE en person som skulle kunna köpa en hund med tanken att vi skall utbilda oss till läshundsekipage och om den hunden inte passar för det omplacera den och köpa en annan! Det fungerar inte så i min värld, det skulle aldrig falla mig in. Jag vet att många som arbetar med sina hundar måste tänka så och med all respekt för det så kan jag bara konstatera att jag inte kan planera för att arbeta tillsammans med en kommande hund förrän jag vet vad det är för individ. När jag vet det så kommer jag veta om den hunden passar för detta jobb och vi kan gå utbildningen eller om jag helt enkelt får hitta på något annat...

Men vad tror ni generellt om malamuter för detta typ av arbete? Tror ni flertalet skulle passa eller att flertalet inte skulle passa? Och går det att redan i valplådan få ett hum om vilken individ som mest sannolikt skulle passa? Vad säger ni uppfödare om det?

En annan sak jag funderar på är terapihund/ besökshund, att arbeta t.ex. på äldreboenden. Jag har ingen vårdutbildning men har arbetat en hel del inom hemtjänsten...

Så här glad blev Nanook idag när vi såg dessa vänliga och nyfikna kor på promenaden :-) Jag minns de första gångerna vi stötte på kossorna, då var det inte lika kul. Så stolt över min pojk och hur han har utvecklats!

En härlig dag vid havet; bilder från Vrångö

I måndags var vi på utflykt med skolan där jag jobbar, vi åkte med vår klass till Vrångö i Göteborgs skärgård. Nanook följde så klart med, så fort vi är utomhus så tar jag ju chansen som sagt att ta med honom! Han är så glad i barnen och han älskar verkligen att följa med! Han får stå i centrum och får visa upp sin arsenal av tricks gång på gång och får en massa klapp och kel. 

Här ligger Nanook och stormtrivs!

Jag hade aldrig varit på Vrångö men det är en fin ö. Det trevliga med öar är att även om det är en massa folk där så kan man hitta en lite lugnare plats för det är så stort att man kan sprida ut sig, det blir inga fullpackade stränder. Jag hade gärna åkt ut till öarna oftare, det är ju väldigt fint i vår skärgård på västkusten (östkusten vet jag inget om, det är säkert fint där också) MEN det är så lång resväg! Vi började vår dag med att promenera 25 minuter till busshållplatsen så Nanook skulle få rasta av sig innan bussfärden, sedan var det buss till skolan, byte av buss där och en annan buss in till centrala Göteborg, därefter spårvagn i nästan en timma ut till Saltholmen varifrån färjorna går. Slutligen tog båtresan ut ca en halvtimme så det blev ca 2 timmars resväg om man inte räknar med vår promenad till bussen. Sedan likadant hem men en ännu längre båtfärd eftersom färjan då stannade på öar efter vägen in så då tog båtturen nästan en timme. Nanook var trött när vi kom hem vill jag lova, även dagen efter. På båtresan hem så slocknade han och sov hela vägen. Det var lite varmt och trångt för honom med så mycket folk på spårvagnen men han löste det bra han är så väldigt snäll och lugn att ha med sig så! Han låg i gången så folk fick kliva över honom; han är inte direkt en liten hund som man sätter i knäet eller som kan sitta framför en vid sätet... :-) Men han löser det riktigt bra som sagt.
Man kan förstås ta bilen ut till Saltholmen och sedan bara färjan men då får man nog åka extremt tidigt för den parkeringen var helt överfull och vi var ju där en vardag och innan semestertider! Dessutom kostar parkeringen så vi kommer fortsätta åka till sjöarna nära oss och det finns även hav på närmare håll för oss.

Nanook älskar att vara utomhus oavsett vad man gör ute egentligen, här gottar han sig med att koppla av i gräset.

Vi hade en riktigt skön dag ute på Vrångö och jag bjuder här på flera bilder, vi simmade inte men det var väldigt långgrunt så vi promenerade i vattnet en hel del vilket skall ju vara väldigt bra styrketräning för hans bakparti och rygg. 

En annan fördel med öar och sjöar är att det alltid finns något träd som ger lite skugga. Här hittade jag just ett sådant träd där Nanook lade sig och somnade så gott.

Så fin bild på min fina pojk, en av de finaste jag har skulle jag säga. 

Sammanfattningsvis hade Vrångö väldigt fina ständer och mycket klart vatten att erbjuda vilket ni ser på bilderna. 

Här är Nanook på väg ner till stranden för att svalka sig i det klara härligt vattnet!

Efter denna dag hade jag som sagt en mycket trött men lycklig hund!

Badpremiär och sommarkänslor!

I år blev premiärdoppet den 1 juni. Vi har haft det väldigt varmt här i Göteborgstrakten ett tag nu,
 så om jag inte hade blivit förkyld så hade nog första doppet blivit tidigare...

Nanook har så klart också doppat sig och även simmat lite. Vi tar det väldigt försiktigt med honom nu när han haft problem med ryggen så han inte blir sämre; han har bara simmat ett par minuter om dagen. Klarar han det bra kommer vi sakta öka på tiden. Sjukgymnasten har sagt att det är lite mer påfrestande för ryggen att simma, även med flytväst, än att promenera i vatten men än så länge har han klarat simningen bra. Och han tar i och sparkar med bakbenen också; sjukgymnasten har sagt att ett problem är att hunden när den simmar kan sparka bara med frambenen om den har ont bak eller har för lite muskler baktill för att orka sparka, men det verkar inte vara så i Nanooks fall. Det är skönt för honom att kunna svalka sig i denna värmen, det enda som hjälper är ju att sänka ner hela kroppen i vattnet.

Det har varit rena rama högsommarvärmen i någon vecka nu. Häromdagen hade vi 30 grader! Jag känner själv att jag inte tål och inte tycker om värmen lika mycket som tidigare, jag blir helt orkeslös... Fast jag älskar ju att simma och jag älskar verkligen kvällarna när det är så här varmt! Sådana här dagar minns jag förra året när jag var i Krakow. 

Det var nog runt 35 grader på dagarna, det var hysteriskt 

varmt och jag saknade en sjö eller ett hav så!

 Jag fick hålla tillgodo med den fina fontänen på torget för att svalka mig... Och vilka fantastiskt härliga kvällar det var, när det svalnade lite! Härligt klimat och en härlig stad!












Angående inlägget som jag skrev för ett tag sedan, om de praktiska bitarna kring hundägandet där jag skrev att jag önskar att jag hade en familj som var hundintresserad eller som åtminstone kunde ställa upp som hundvakt någon gång då och då om man vill göra en resa som man inte kan ta med hunden på så är det ju så att om jag måste välja mellan att ha hund och att kunna göra sådana resor så avstår jag förstås hellre resorna än hunden och reser till andra platser/ på andra sätt där det fungerar att ta med hunden. Det valet är lätt för mig. Dessutom älskar jag ju resor där man kan ta med hunden; drömmer om att (fjäll)vandra och vandra i Norge osv.

MEN det vore så klart trevligt att kunna göra båda sakerna, om man får önska lite. Man kan så klart lämna hunden på pensionat ett par dagar men det tar emot när han/ hon inte är van att vara borta över natten osv. och det är ju en ganska stor extra kostnad.

Det vore guld värt att ha en släkting eller kompis som man kunde lämna hunden till ett par dagar och känna sig helt trygg med det. Man kan ju få drömma lite om att få båda delarna; semester/ resor med hund och någon gång ibland resor där hunden inte följer med. 

Det känns ibland som att man inte får känna så om man har hund, då skall man inte vara intresserad av att flyga någonstans på semester, utan hunden/ hundarna, det känns som att det är fult att tänka som jag gör. Det är antingen eller, antingen är man alltid, alltid med hundarna eller så har man inga hundar och reser som man vill... Jag tycker att man måste få vilja ha båda sakerna, ser inget fel med det. Jag pratar om någon gång per år, högst.

Förra sommaren åkte jag med min svärmor till Polen och sambon var hemma med Nanook och nu har min sambo åkt till sitt hemland över sommaren och jag är hemma med Nanook, men jag tycker det vore trevligt att kunna åka ett par dagar tillsammans med min sambo också någon gång. Hade hans familj bott här hade det inte varit något problem med hundvakt men tyvärr har vi bara min familj här... och där finns inga möjliga hundvakter...