Diskbråck?

Igår hade jag tid för röntgen för Nanook. Hon som hade Nanooks mamma (Frida heter hon) rekommenderade för någon månad sedan en ortoped på Blå Stjärnan så varmt, så fastän jag kunde få komma till Västra djursjukhuset tidigare så väntade jag ett par veckor på denna tiden till Gustaf som han heter. När jag kom dit visade det sig dock tyvärr att han blivit tvungen att ta en operation och jag fick istället träffa en kvinnlig veterinär. Inget ont att säga om henne, hon verkade bra och är säkert kunnig men när man nu har väntat flera veckor för att få komma till en speciell veterinär så är det ju lite surt. Hursomhelst gjordes ingen röntgen igår så det spelar nog ingen roll...

Hon klämde och kände på Nanook och sade glädjande nog att hon tyckte att han var rörlig och fin och absolut hyfsat musklad nu i både rygg och bakben och hon trodde inte på artros eftersom hon, som hon uttryckte det, kändes oförskämt fin i höfterna med tanke på storlek och ålder. Däremot hittade hon en punkt långt bak i ryggen, ungefär i höfthöjd som gjorde ont och det är ju där sjukgymnasten Josefine också har sagt att han har ont. Med tanke på detta och hur jag beskrev honom och hans problematik så misstänkte veterinären diskbråck och rekommenderade CT = skiktröntgen istället för vanlig, så nu blir det istället CT  imorgon bitti.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt, Nanooks mamma Luna hade diskbråck två gånger varav det första vid sex års ålder opererades med gott resultat och Frida sade att veterinären hade sagt till henne att det var 80 % chans att hunden blir helt återställd efter en diskbråcksoperation. Vi får helt enkelt se imorgon hur det ser ut i ryggen. Är chansen stor att han blir bra vid en operation så kommer vi operera honom. Går det att göra något åt det så är det ju bra om de hittar något och det är ju bra om det inte är artros eftersom artros visserligen kan lindras med olika medel och förloppet bromsas men det är ju en sjukdom som inte kan botas.

Det irriterar mig dock att jag inte gick till en ortoped och begärde röntgen redan i höstas, direkt när Josefine konstaterat att han hade ont i ryggen... Jag har frågat Josefine flera gånger om jag inte borde röntga honom för att få en diagnos men hon har sagt att det räcker att veta att han har ont i ryggen och behandla utifrån det... Jag har ju nu hållit på med styrkeövningar ett tag för att han ska få tillbaka lite muskler - han hade ju inga muskler alls kvar i bakkroppen och han har ju börjat lägga på sig muskler.  Frågan är väl bara om det är bra att styrketräna med diskbråck...?

Han har som sagt lagt på sig en hel del muskler,  även om ännu mer behövs, men jag tycker trots detta att han inte orkar gå längre tid vilket jag har tyckt varit konstigt.  Men är det diskbråck han har så är det ju inte så konstigt att han blir trött i ryggen och får ont efter en stunds promenad även om han har mer muskler.

Nu avvaktar vi nervöst morgondagens röntgen.